Sägnen om Örkelljunga kyrkklocka

Sägnen om kyrkklockan i Prästsjön i Örkelljunga är sedan länge väl dokumenterad genom uppteckningar. I bland annat Folklivsarkivet i Lund finns ett flertal av dessa. De återges i skriften "Sägnen om Örkelljunga kyrkklocka" av Nils-Arvid Bringéus. En av de mest utförliga är gjord 1915 och lyder:

"I Örkelljunga kyrka behövdes en kyrkklocka, varför man gjorde avtal med en dansk klockgjutare om tillverkande av en sådan. Mästaren, som bodde i Köpenhamn, överlät åt sin gesäll, Fante, att gjuta klockan. Gesällen tog emellertid vid tillverkandet mera silver än han av sin mästare fått rättighet till. Då klockan var färdig, fick Fante i uppdrag, att resa till Örkelljunga med henne. Den avprovades där, och på grund av det myckna silvret var klockans klang så stark, att tonerna hördes ända till Köpenhamn, där mästaren bodde.

Orsaken till klockans starka klang fattade genast mästaren och förtörnad resta han strax mot Örkelljunga. På vägen dig vid Ljungaskogs by 1/4 mil söder om Örkelljunga kyrkoby, mötte gjelbgjutarmästaren sin gesäll Fante. I förbittring över vad denne gjort, dräpte han honom. Platsen, där detta enligt sagan skulle ha skett, har alltsedan dess blivit kallad "Fante håla" - och på platsen växa hudraåriga ekar. Folket tror än i dag, att Fante spökar där.

Emmellertid gick det ej väl med den upphängda klockan. Vid en ringning flög den från sin plats ut genom torngluggen och hamnade i den alldeles invid liggande sjön, som kallas Prästsjön.

Man hade emellertid hört sägas, att klockan skulle kunna tagas upp, ifall man hade till hjälp ett par vita "tvillingstutar". Ett par sådana anskaffades och man gjorde försök. Platsen i sjön, där klockan låg, var djup. Efter mycket besvär lyckades man dock finna klockan, spände för stutarna och höll på med att hala upp henne. Emellertid finge ingen av dem, som sysslade med detsamma, under arbetet yttra något ord, ty då vore det för alltid omöjligt att få upp henne.

Men då man hade fått upp klockan till vattenbrynet, blevo de som arbetade härmed så glada, att de glömde sig. En av dem ropade: "Där har vi henne!" Strax föll klockan tillbaka och försvann i djupet av sjön och sen den dagen har man ansett det vara omöjligt att få tag i den förlorade skatten."