Sägnen om Örkelljunga kyrkklocka

Kyrkan behövde en kyrkklocka. Gälbgjutarmästaren, boende i Danmark, gav arbetet åt sin gesäll Fante som vid gjutningen tog för mycket silver. Med färdig klocka reste Fante till Örkelljunga. Silvret gjorde klangen så stark att den hördes ända till mästaren i Köpenhamn. Han begrep orsaken och for uppretad mot Örkelljunga. Söder om Örkelljunga mötte han sin lärling och dräpte honom. Platsen kallas sedan dess "Fantehåla" och där sägs Fante spöka än idag.

Med klockan gick det illa

Vid en ringning flög den ut från tornet och sjönk i Prästsjön. Ryktet sade att den kunde bärgas av ett par vita "tvillingstutar" men ingen som hjälpte till fick säga ett enda ord, ty då blev det omöjligt. Efter stort besvär fann man klockan, spände för stutarna och drog. Men när klockan kom upp glömde de sig. Någon ropade: "Där har vi henne". Genast föll klockan tillbaka i djupet och blev omöjlig att finna.