Örkelljungabygden

Här kan man höra tystnaden och uppleva stillheten, ströva omkring och bara slösa med friheten en stund. Här finns gott om plats för kontemplation och återhämtning.

Närheten till Öresund och möjligheten att på ett bekvämt sätt göra dagsutflykter, gör örkelljungabygden till en lämplig lägerplats. Övernattningsställena är många och varierande.

Øthknælyung

Namnet Örkelljunga, som kommer av Øthknælyung (ljungöken), tillkom redan på 1300-talet. År 1795 skriver Carl August Ehrensvärd: "Trakten består av vackra provbitar ur Blekinges landskaper, men alltid utströdda över ljungblommans hav, så att en resande liknar ett skepp som utgått för att upptäcka öar i Medelhavet. Man är en förvillad comet, som i ohyggliga rymderna stöter på stjärnorna."

Sägnen om Örkelljunga kyrkklocka

Kyrkan behövde en kyrkklocka. Gälbgjutarmästaren, boende i Danmark, gav arbetet åt sin gesäll Fante som vid gjutningen tog för mycket silver. Med färdig klocka reste Fante till Örkelljunga. Silvret gjorde klangen så stark att den hördes ända till mästaren i Köpenhamn. Han begrep orsaken och for uppretad mot Örkelljunga. Söder om Örkelljunga mötte han sin lärling och dräpte honom. Platsen kallas sedan dess "Fantehåla" och där sägs Fante spöka än idag.

Med klockan gick det illa

Vid en ringning flög den ut från tornet och sjönk i Prästsjön. Ryktet sade att den kunde bärgas av ett par vita "tvillingstutar" men ingen som hjälpte till fick säga ett enda ord, ty då blev det omöjligt. Efter stort besvär fann man klockan, spände för stutarna och drog. Men när klockan kom upp glömde de sig. Någon ropade: "Där har vi henne". Genast föll klockan tillbaka i djupet och blev omöjlig att finna.

Denna sedelärande historia har gett Örkelljunga kommun dess vapen, enligt riksheraldikern beskriven som:
"I blått fält en balkvis ställd störtad kyrkklocka av silver över en av vågskura bildad stam av silver".